Jag vet att man inte ska blogga om negativa saker, men jag måste verkligen få lätta på mitt hjärta. Det måste jag verkligen! Och varnings klockorna ringde rätt så rejält innan. De senaste veckorna så har jag haft hjärtklappningar, efter sista dagen som jag jobbade fick jag det. Och de senaste veckorna så har jag varit fysiskt innaktiv, alltså jag har inte rört på mig någonting. Förutom när jag lämnar datorn och ska gå ut och röka, jag vet rätt så illa. Men innan idag så har jag haft rejäla otäcka hjärtklappnignar och hjärtrusningar. Ni som inte vet vad hjärtrusningar är så är det pain in the ass och jag blev livrädd eftersom denna "rusning" höll i sig i ungefär 1 minut och det kändes som att hjärtat skulle lämna sin håla. Och enbart för att jag är nyfiken så googlade jag om det, och får man kraftiga hjärtrusningar så ska man ringa 112, hjärtat kan tydligen stanna. Så kan ni förstå att jag blev livrädd innan? Och jag vet att mina hjärtklappningar och rusningar beror på att jag inte rör på mig, ingenting! Och då menar jag verkligen ingenting och jag måste börja röra på mig.

Jag vet att så fort som jag har börjat gå ut och gå så kommer jag att fortsätta eftersom jag gillar att gå. Det är bara det att börja som känns tungt! Så jag behöver liksom börja och sen så kommer det flyta på. Och jag kanske blir piggare? Hjärtklappningarna kanske försvinner? Huvudvärken kanske försvinner? Och ja, kanske går ner i vikt också. Fast detta handlar inte om att gå ner i vikt denna gång, för det känns lite som en kamp om livet. Att ett hjärta slår fruktansvårt hårt och oregelbundet hos en frisk 19 åring så borde man oroa sig.
Så jag hade väl tänkt att börja gå ut och gå, på elljusspåret. Ett varv är ungefär 3 km och i min takt så går jag på under 20 minuter.

Nu gäller det att få tummen ur röven och börja förändra sitt liv lite!

Höll ju på att glömma min dröm inatt! Jag drömde om att jag uppsökte en läkare om mina "hjärt problem" och de tog ett EKG och jag hade 158 hjärtslag i minuten. Det är väldigt mycket! Men så händer detta idag, med hjärtrusningen. Det måste ju vara ett tecken eller hur? Jag kommer ihåg drömmen också, som att jag verkligen var på sjukhuset och såg siffran 158 och fattade direkt att det var mina hjärtslag.